UZBEKISTAN
Tashkent
Jag vaknade tidigt på morgonen i Almaty för att flyga till Tashkent i Uzbekistan med Uzbekistan Air. Det tog bara en timma drygt till Tashkent och var ett förvånansvärt fräscht flyg. Under natten hade jag varit dålig i magen och spytt, så jag hade lite energi på morgonen och mådde sådär. När jag landade i Tashkent köpte jag direkt ett simkort på flygplatsen för att kunna beställa taxi med Yandex som blir mycket billigare än vanlig taxi då det kostade 19 000 som (17 kronor) istället för över 40 000 som. Jag kände direkt på flygplatsen att de var mycket mer ”på” här än i de andra -stanländerna som jag har varit till, flera kom fram och följde efter mig för att jag skulle åka med deras taxi, en sa att Yandex var osäkert och sa att han hade en Chevrolet som var en bra bil. När jag åkte ut från flygplatsen märkte jag att de flesta bilarna var Chevrolet och det visade sig sen att 94% av alla bilar i Uzbekistan är Chevrolets då den uzbekiska regeringen 2008 skrev ett avtal med Chevrolet och skapade ett bolag som till 75% ägs av Chevrolet och till 25% av Uzbekistan. Chevrolet har nu tillverkning i Uzbekistan och det är deras 3e största marknad globalt. Om man vill importera övriga bilar till Uzbekistan (som inte är elbilar) är importmomsen mellan 100%-150%.
Jag kom fram till hotellet Hotel Uzbekistan och sov direkt i 2.5h då jag kände mig lite sisådär och inte hade så mycket krafter. Hotellet var en maffig byggnad i sovjetisk stil som förmodligen var det bästa hotellet i Uzbekistan under sovjettiden men som de inte underhållit och renoverat. Det var svårt att avgöra om det var fint eller inte hotellet, enormt var det i alla fall! Utanför hotellet låg torget Amir Temur, som hade en skulptur av just Amir Temur som var en turk-mongolisk härskare som skapade ett rike med Afghanistan, Iran och Centralasien på 1300-talet. Han ses som en av de största härskarna och även en av de mest dödliga, kanske inte så konstigt eftersom han var släkt med Genghis Khan. Han krigade som del av jihad och hade 43 fruar. Än idag verkar han vara uppskattad bland uzbekerna då han satsade på infrastruktur som madrasahs, avlopp, vägar etc.
Tashkent var verkligen långt över förväntan. Det var rent, lugnt och en fin och modern stad. I Centralasien är Tashkent den viktigaste staden med Astana som främsta utmanare som vill gå om dem. Av de städerna som jag varit i hittills på resan var nog Tashkent den bästa. Jag trodde Tashkent skulle bestå av lerhus i en öken, men det var raka motsatsen med gröna parker och vackra byggnader. I närheten av hotellet låg Café 1991 som jag gick till för att äta en sen lunch, det var gott men kostade mer än vad jag trodde det skulle kosta i Uzbekistan. 130 000 som kostade lunchen vilket är cirka 119 kronor.
Något som jag var taggad på att se innan jag kom till Tashkent var tunnelbanan som var den första i Centralasien och byggd med inspiration från Moskvas tunnelbana. Jag åkte till tunnelbanestationerna Kosmonavtalar, Alisher Navoi och Beruniy på den orangea linjen och Pakthakor, Mustaqillik Maydoni på den röda linjen. Det kostade 2–3 kronor att åka tunnelbanan och den gick var 8e minut, vilket gjorde att det tog lite tid om man hoppade av på stationerna för att se den vackra konsten och arkitekturen. Fram till 2017 fick man inte ta bilder i tunnelbanan då den användes som bombrum, men nu fick man alltså det. Det var väldigt mycket vakter och säkerhetskontroller på varje station där de kollade igenom ens väska. Jag hoppade av vid stationen Tashkent som är centralstationen där tågen går ifrån till Samarkand. Jag köpte en biljett till imorgon kväll för att åka till Samarkand som jag ser fram emot att se! Rätt trött återvände jag till hotellet och sov.
Alisher Navoi och Mustaqillik Maydoni
Dagen därpå sov jag ut vilket var skönt eftersom jag var väldigt trött igår. Jag tog tunnelbanan till Mustaqillik Maydoni som är självständighetstorget. Tidigare hette det Lenin torget och det fanns även en staty på Lenin där, men 1992 togs den bort och namnet byttes. Det fanns några fina fontäner där och jag fortsatte vidare till Ankhor park där jag såg floden, det var grönt och fint! För bara någon vecka sedan hade det varit val i Uzbekistan där den tidigare premiärministern sedan 2003 och sittande presidenten sedan 2016, Sjavkat Mirzijojev, då diktatorn dog fick 87% av rösterna och de övriga partierna fick 4% vardera av rösterna - alla partier lojala till Mirzijojevs regering. Innan valet hade man dessutom röstat igenom ett lagförslag som gjorde att han kunde sitta kvar till år 2040 som president och förlängt mandatperioden från 5 år till 7 år.
Jag åkte vidare med tunnelbanan till Chorsu Bazar som var en stor marknad där de sålde allt möjligt som kläder, vacker keramik, mat, hönor och andra djur. De är lite mer hetsiga här än i de andra -stanländerna som jag besökt, man blir nästan lite förnärmad när någon försöker kränga en något… Däremot känner man sig väldigt trygg överallt och inte osäker någonstans. Faktum är att jag känner mig mycket säkrare här i Centralasien än vad jag tex gjorde i Chile, det hade jag inte trott på förhand. Från Chorsu Bazar tog jag taxi till Barakhan Madrasah som när det byggdes på 1600-talet var ett stort museum och det sägs att världens äldsta koran ska finnas där. Det var fint och liknade väldigt mycket det som ska finnas i Samarkand. Intill Barakhan Madrasah låg Tillya Sheik moskén som dessvärre byggdes om, annars såg den ut att vara väldigt fin. På andra sidan torget om Barakhan Madrasah låg Khazrati Imam moskén som var en fin byggnad.
Hygienen är inte den bästa på marknaderna
Jag fortsatte sedan med taxi till Tashkent TV Tower som är 377 meter högt. Dessvärre kunde man bara åka upp 100 meter och det var ett väldans kaos vid hissarna med folk som skulle upp och ned. Det kostade 40 000 som och var helt okej, jag hade inte gjort det igen men var värt för att dryga ut tiden lite. Oavsett var det en fin utsikt därifrån över hela staden. Jag hade tänkt att åka till Minor Mosque men jag skippade det. Istället åt jag lunch på en restaurang och åkte sedan till hotellet för att hämta min duffelbag och fortsatte till tågstationen för att åka till Samarkand. All taxi i Samarkand kostar mellan 10–20 kronor, så det blev en del åkande i taxi eftersom det är så billigt om inte tunnelbanan låg nära dit jag skulle. När jag kom till tågstationen ville de kolla igenom min väska eftersom jag hade med mig elektronik och sand från Pamir. Det är förbjudet att ta in drönare i Uzbekistan om man inte har tillstånd, så därför bad ajg Mathias ta med den hem till Sverige. Om man har med dem slår de annars sönder den med hammare på flygplatsen. Gällande sanden trodde de att det var något sprängmedel då de luktade på den många gånger och inspekterade den länge, men de lät mig ta med den. Jag trodde jag hade fått en biljett till snabbtåget, Afrosiyob, men jag hamnade på det vanliga tåget som går långsammare. Det var 36 grader varmt utomhus och i början av resan ingen AC inne i tåget som liknade tågen från Indien. Tåget tog cirka 3h och kostade bara 80 kronor. I Samarkand fanns Yandex, men man kunde bara betala den med cash och inte kort!
Madrasah, utsikt över Minor Mosque från
Tashkent TV Tower och tåget till Samarkand
Samarkand
Innan jag åkte till Centralasien hade jag inte hört mycket om vare sig Uzbekistan eller Samarkand, men sett bilder på Samarkand som såg magiska ut. Så det kändes som en plats som jag var tvungen att åka till och se om jag nu var i regionen. Uzbekistan styrdes av Islam Karimov i 27 år som var en diktator och det var ett av världens mest stängda länder fram tills 2016 då han dog. Ett år senare när Sjavkat Mirzijojev fått makten öppnades landet upp och han valde då att satsa mer på turism utan att behöva ansöka om visum. Samarkand var mitten av den Gamla sidenvägen då det låg mellan Kina i öst och Rom i väst. Man har funnit spår kring Samarkand från människor som är 40 000 år gamla, men staden i sig grundades för 2700 år sedan och sedan dess har det varit många olika emperier, bland annat har Genghis Khan varit här och styrt.
Min första dag i Samarkand vakande jag vid klockan 7 för att gå till Registan när de öppnade vid klockan 8. Entrén till Registan var 50 000 som. Jag var helt ensam i Registan när jag kom dit och inga souvenirstånd hade öppnat än vilket var perfekt för att få fina bilder och bra ljus tidigt på morgonen. Det var heller inte lika varmt (29 grader) som det blir senare under dagen. Registan började byggas av Amir Temur och består av tre olika madrasahs. Den första, Ulugh Beg Madrasah, byggdes mellan 1417–1420 och bestod av fyra minareter samt en innergård med en moské och föreläsningssalar. Ulugh Beg som var en astronom på 1400-talet undervisade även där och utsidan av madrasahn är prydd med motiv från astronomin. Den andra madrasahn som står mitt emot Ulugh Beg Madrasah, Sher-Dor Madrasah, byggdes mellan 1619–1636 och symboliserade “the enlightened mind” samt betyyde lejon på persiska. Därav var det två lejon på fasaden som jagade varsitt rådjur och solarna i lejonens ryggar symboliserade “the enlightened mind”. Den tredje madrasahn, som står i mitten och heter Tilya-Kori Madrasah, byggdes mellan 1646–1660 och var ett boende för studenter och en moské som hade ett otroligt vackert tak täckt i guld och målningar. Registan var väldigt vackert och “mind-blowing” med de stora byggnaderna och den vackra mosaiken. Under århundraden har byggnaderna plundrats samt inte restaurerats och 1897 förstördes mycket i en jordbävning så man har i efterhand, främst under Sovjettiden, restaurerat och byggt upp Registan och andra historiska byggnader i Samarkand så att de ska se ut som de gjorde innan. Det tycker jag är bra att man har gjort, därför att bara kolla på ruiner är inte lika roligt. Jag var inne i Registan i en timma drygt, perfekt till att de öppnade souvenirstånden. Jag gick då tillbaka till hotellet Registon Saroy Hotel för att äta frukost.
Det var väldigt varmt i Samarkand och jag drack mycket vatten. Utan att ens känna mig törstig kunde jag dricka en halv liter vatten när som utan problem. Jag gick från hotellet till Gur-e Amir där Amir Temur låg begraven. Inträdet kostade 30 000 som. Det var en vacker byggnad i mosaik där han låg begraven. Jag åkte vidare med taxi till Bibi Khanum moskén som byggdes av Amir Temur kring år 1400 och var då en av de största och viktigaste moskéerna inom islam. Den var verkligen stor än idag, så jag förstår att den var mäktig när den byggdes.
Intill Bibi-Khanum moskén låg Soyib Bazar, men den var tyvärr stängd på måndagar så jag får gå tillbaka dit imorgon. Jag åkte då vidare till Ulugh Begs observatorium som byggdes kring 1422 där han kunde mäta solen, stjärnor, andra planeter och hur långt ett år var. Hans mätningar och resultat är väldigt lika de som man har idag vilket är rätt otroligt. Han var även barnbarn till Amir Temur och härskare under 1400-talet. Det var kul att se hans mätinstrument.
Gur-e Amir t.v och Bibi Khanum t.h
En av huvudrätterna i Uzbekistan och övriga Centralasien är Plov som är en risrätt med kött, grönsaker och ägg. Den bästa restaurangen i Samarkand med Plov skulle vara Samarqand Osh N1 så jag åkte dit med taxi. Jag betalade bara 54 000 som för dricka, grönsaker och en stor Plov som var väldigt god och mättande- det kommer jag äta igen! Precis bredvid restaurangen låg hotellet Marokand som skulle ha bra massage, så jag gick dit och tog en classic massage i en timma vilket var väldigt skönt. Det var en äldre gubbe som tog i rejält när han masserade och det kostade bara 260 000 som vilket var ett bra pris! Under resten av eftermiddagen vilade jag sedan på hotellet ett tag i ACn och bokade resor och hotell för att se gulfstaterna.
Vid 18.30 tiden gick jag till Registan för att se det i solnedgången. Om man går in innan klockan 19 då de stänger låter de en vara kvar till ganska sent in på kvällen. Registan var oerhört vackert i det varma ljuset från solnedgången. Jag hade läst att man kunde gå upp i en av minareterna till Ulugh Begs madrasah så jag försökte leta rätt på den gubben som hade nycklarna dit. Jag pratade med en kille i en butik och han visade då allt han hade och berättade många historier som var intressanta att lyssna på. Efter ett tag frågade jag honom om hur man kom upp i minareten, han ringde då gubben som hade nycklarna dit och 80 000 som fick jag betala för att gå upp, vilket egentligen var rätt mycket men givet utsikten jag hade däruppifrån i solnedgången över Registan var det helt och hållet värt pengarna. Det var en magisk känsla att vara högst upp i minareten (och förmodligen högst upp i hela staden) och se ut över hela Samarkand. Att komma upp dit strax innan solnedgången var helt perfekt! Jag väntade sedan inne i Registan tills att det var mörkt för att se en ljusshow och musik, det var fint! Jag måste verkligen säga att Uzbekistan är långt över mina förväntningar på förhand. Det är otroligt vackert, lugnt, trevligt, billigt och god mat. Det mesta är verkligen bar här! Sent på kvällen efter att jag varit inne i Registan i över tre timmar gick jag tillbaka mot hotellet och åt en Plov på samma gata som hotellet. Den var inte alls lika god som den jag fått till lunch, men det var trevligt att sitta på gatan och äta Plov och dricka en piva som är deras lokala öl.
Den andra dagen i Samarkand vaknade jag klockan 06.10 för att vara vid Shah-i-Zanda klockan 7 när de öppnar för att se komplexet i soluppgången och med mindre folk. Jag gick först förbi Registan för att återigen se det i soluppgången vilket var vackert! Shahi-Zinda var en begravningsplats med många små byggnader täckta i blått kakel. Det var oerhört vackert - och för de flesta turisterna kanske mer Instagramvänligt så man inte tänkte på att det faktiskt var en begravningsplats. Jag var i Shah-i-Zanda i ett par timmar ungefär innan jag gick till President’s tomb och sedan till marknaden Siyob Bazar som var öppen idag. De sålde mycket frukt, nötter, torkad frukt samt även keramik och kläder. Jag köpte fem små skålar för 15 000 som styck och två vackra tallrikar för 200 000 som och 300 000 som. Tallriken för 300 000 som skulle de först ha 450 000 som för, så det finns definitivt utrymme för att pruta här. Det var definitivt billigare att handla här än vid Registan. Från marknaden gick jag sedan mot Hamman Dovudi. På vägen passerade jag en antikshop som hette Choychana Mubarak, han hade mycket gamla saker där och många inspirerade av kommunismens Sovjet. Jag köpte en sedel med Mao och en med Lenin för totalt 9 kronor. Strax därefter låg Hamman Dovudi som såg coolt ut, men de hade ingen massage idag och kostade 300 000 som, så jag skippade det. Jag gick istället tillbaka till hotellet och vilade lite på eftermiddagen då jag var trött efter att ha vaknat tidigt imorse och spenderat halva dagen utomhus i 40 graders värme där jag druckit kopiösa mängder vatten. På seneftermiddagen gick jag och åt middag, det blev köttspett med sallad, pommes frites och två pivas, det var gott! Efter middagen gick jag till Registan och satte mig på trapporna utanför för att se det en sista gång i solnedgången. Det är verkligen häftigt och svårt att ta in.
Jag är väldigt glad över att jag åkte till Uzbekistan. Såhär långt på resan är Samarkand den häftigaste och vackraste staden som jag besökt, det är definitivt en stad och ett land som jag vill tillbaka till. Jag hade då försökt att se lite mer av landsbygden som Khiva och Bukhara.
